En viss påverkan av främmande arter sker i svenska vatten, och antalet arter som kommer anses öka.

Sverige har ingen systematisk övervakning av främmande arter. Riktad övervakning av främmande arter finns bara i fåtal fall och oftast är det en tillfällig åtgärd, när en ny art förväntats eller redan anlänt. Ett exempel är svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus) som rapporterades 2008, och för vilken ett mindre övervakningsprogram inrättades för att utreda artens spridning därefter (Florin & Karlsson 2011). Det finns också organiserad inrapportering från forskare eller allmänhet, till exempel för kinesisk ullhandskrabba (Eriocheir sinensis), i regi av Naturhistoriska riksmuseet. I den reguljära miljöövervakningen, nationell, regional och lokal, finns inom programområdet Kust och Hav i dagsläget 60 pågående miljöövervaknings-program (utdrag ur Vatteninformationssystem Sverige, VISS 2011-12-16). Miljöövervakning sker av skilda organismgrupper som plankton, bottendjur, makroalger, fisk, och däggdjur. Från befintlig miljöövervakningsdata kan man få information om utbredning och förekomst av vanliga främmande arter, till exempel havsborstmasken Marenzelleria spp. (se figur 2.38) eller vattenloppan Cercopagis sp. (figur 3.35). Det är dock svårt att använda befintlig miljöövervakning för att upptäcka när en ny art anländer, eftersom den vanliga miljöövervakningen oftast inte innefattar hamnar och andra områden som är de troligaste ankomstplatserna för fartygsburna främmande arter. De flesta oavsiktliga introduktionerna av akvatiska främmande arter sker via fartygstrafik, antingen via barlastvattnet eller som påväxt på fartygsskrovet (Leppäkoski och Gollasch 2006).

För närvarande finns 75 främmande arter registrerade i svenska vatten. Av dessa påträffas 49 i Västerhavet och 38 i Östersjön och tio fanns i både Östersjön och Västerhavet. På www.frammandearter.se framgår också vilka av arterna som enligt internationella artlistor (NOBANIS, DAISE, GISD, IOC) bedöms vara invasiva eller skadliga (31 arter). Bedömningen behöver dock inte betyda att de är invasiva i svenska vatten. I en bedömning över vilka av de invasiva arter som sprids med barlastvatten som innebär störst sammanvägda risk för effekter på ekosystem, människors hälsa och socioekonomiska värden listas 10 arter (tabell 3.4). I en utredning av vilka främmande arter som bedöms ge de största problemen för fisket och vattenbruket i de fyra stora sjöarna och det svenska havsområdet utpekas följande 6 arter: (1) amerikansk kammanet (2) japanskt jätteostron, (3) signalkräfta, (4) rovvattenloppa (5) amerikansk hummer och (6) svartmunnad smörbult (Fiskeriverket 2008c).

Not reported

Not reported

Not reported

NotReported

Unknown_NotAssessed

Unknown_NotAssessed

Not reported

not relevant

Ökningen i antalet främmande arter anses bland annat bero på ökad fartygstrafik och handel (fler arter och individer transporteras), snabbare fartyg (fler överlever transporten), men det kan också vara en effekt av att man studerat havet mer (man upptäcker fler arter) och dessutom börjat använda genetiska metoder för att skilja arter åt.

Ökningen i antalet främmande arter anses bland annat bero på ökad fartygstrafik och handel (fler arter och individer transporteras), snabbare fartyg (fler överlever transporten), men det kan också vara en effekt av att man studerat havet mer (man upptäcker fler arter) och dessutom börjat använda genetiska metoder för att skilja arter åt.

Ökningen i antalet främmande arter anses bland annat bero på ökad fartygstrafik och handel (fler arter och individer transporteras), snabbare fartyg (fler överlever transporten), men det kan också vara en effekt av att man studerat havet mer (man upptäcker fler arter) och dessutom börjat använda genetiska metoder för att skilja arter åt.

Ökningen i antalet främmande arter anses bland annat bero på ökad fartygstrafik och handel (fler arter och individer transporteras), snabbare fartyg (fler överlever transporten), men det kan också vara en effekt av att man studerat havet mer (man upptäcker fler arter) och dessutom börjat använda genetiska metoder för att skilja arter åt.

Sverige har inga indikatorer färdigutvecklade när det gäller främmande arter, men deltar i arbete inom t.ex. Ospar och Helcom och kommer att utveckla åtminstone en indikator nationellt. Riktad övervakning av främmande arter finns bara i fåtal fall och oftast är det en tillfällig åtgärd, när en ny art förväntats eller redan anlänt. Ett exempel är svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus) som rapporterades 2008, och för vilken ett mindre övervakningsprogram inrättades för att utreda artens spridning därefter (Florin & Karlsson 2011). Det finns också organiserad inrapportering från forskare eller allmänhet, till exempel för kinesisk ullhandskrabba (Eriocheir sinensis), i regi av Naturhistoriska riksmuseet. I den reguljära miljöövervakningen, nationell, regional och lokal, finns inom programområdet Kust och Hav i dagsläget 60 pågående miljöövervaknings-program (utdrag ur Vatteninformationssystem Sverige, VISS 2011-12-16). Miljöövervakning sker av skilda organismgrupper som plankton, bottendjur, makroalger, fisk, och däggdjur. Från befintlig miljöövervakningsdata kan man få information om utbredning och förekomst av vanliga främmande arter, till exempel havsborstmasken Marenzelleria spp. (se figur 2.38) eller vattenloppan Cercopagis sp. (figur 3.35). Det är dock svårt att använda befintlig miljöövervakning för att upptäcka när en ny art anländer, eftersom den vanliga miljöövervakningen oftast inte innefattar hamnar och andra områden som är de troligaste ankomstplatserna för fartygsburna främmande arter. De flesta oavsiktliga introduktionerna av akvatiska främmande arter sker via fartygstrafik, antingen via barlastvattnet eller som påväxt på fartygsskrovet (Leppäkoski och Gollasch 2006). I schemat MSFD8aFeatures har endast ett begransat antal arter, bland dem som anses ge störst problem redovisats. Mera utförliga listor finns på www.frammandearter.se.

Sverige har inga indikatorer färdigutvecklade när det gäller främmande arter, men deltar i arbete inom t.ex. Ospar och Helcom och kommer att utveckla åtminstone en indikator nationellt. Riktad övervakning av främmande arter finns bara i fåtal fall och oftast är det en tillfällig åtgärd, när en ny art förväntats eller redan anlänt. Ett exempel är svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus) som rapporterades 2008, och för vilken ett mindre övervakningsprogram inrättades för att utreda artens spridning därefter (Florin & Karlsson 2011). Det finns också organiserad inrapportering från forskare eller allmänhet, till exempel för kinesisk ullhandskrabba (Eriocheir sinensis), i regi av Naturhistoriska riksmuseet. I den reguljära miljöövervakningen, nationell, regional och lokal, finns inom programområdet Kust och Hav i dagsläget 60 pågående miljöövervaknings-program (utdrag ur Vatteninformationssystem Sverige, VISS 2011-12-16). Miljöövervakning sker av skilda organismgrupper som plankton, bottendjur, makroalger, fisk, och däggdjur. Från befintlig miljöövervakningsdata kan man få information om utbredning och förekomst av vanliga främmande arter, till exempel havsborstmasken Marenzelleria spp. (se figur 2.38) eller vattenloppan Cercopagis sp. (figur 3.35). Det är dock svårt att använda befintlig miljöövervakning för att upptäcka när en ny art anländer, eftersom den vanliga miljöövervakningen oftast inte innefattar hamnar och andra områden som är de troligaste ankomstplatserna för fartygsburna främmande arter. De flesta oavsiktliga introduktionerna av akvatiska främmande arter sker via fartygstrafik, antingen via barlastvattnet eller som påväxt på fartygsskrovet (Leppäkoski och Gollasch 2006). I schemat MSFD8aFeatures har endast ett begransat antal arter, bland dem som anses ge störst problem redovisats. Mera utförliga listor finns på www.frammandearter.se.

Sverige har inga indikatorer färdigutvecklade när det gäller främmande arter, men deltar i arbete inom t.ex. Ospar och Helcom och kommer att utveckla åtminstone en indikator nationellt. Riktad övervakning av främmande arter finns bara i fåtal fall och oftast är det en tillfällig åtgärd, när en ny art förväntats eller redan anlänt. Ett exempel är svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus) som rapporterades 2008, och för vilken ett mindre övervakningsprogram inrättades för att utreda artens spridning därefter (Florin & Karlsson 2011). Det finns också organiserad inrapportering från forskare eller allmänhet, till exempel för kinesisk ullhandskrabba (Eriocheir sinensis), i regi av Naturhistoriska riksmuseet. I den reguljära miljöövervakningen, nationell, regional och lokal, finns inom programområdet Kust och Hav i dagsläget 60 pågående miljöövervaknings-program (utdrag ur Vatteninformationssystem Sverige, VISS 2011-12-16). Miljöövervakning sker av skilda organismgrupper som plankton, bottendjur, makroalger, fisk, och däggdjur. Från befintlig miljöövervakningsdata kan man få information om utbredning och förekomst av vanliga främmande arter, till exempel havsborstmasken Marenzelleria spp. (se figur 2.38) eller vattenloppan Cercopagis sp. (figur 3.35). Det är dock svårt att använda befintlig miljöövervakning för att upptäcka när en ny art anländer, eftersom den vanliga miljöövervakningen oftast inte innefattar hamnar och andra områden som är de troligaste ankomstplatserna för fartygsburna främmande arter. De flesta oavsiktliga introduktionerna av akvatiska främmande arter sker via fartygstrafik, antingen via barlastvattnet eller som påväxt på fartygsskrovet (Leppäkoski och Gollasch 2006). I schemat MSFD8aFeatures har endast ett begransat antal arter, bland dem som anses ge störst problem redovisats. Mera utförliga listor finns på www.frammandearter.se.

Sverige har inga indikatorer färdigutvecklade när det gäller främmande arter, men deltar i arbete inom t.ex. Ospar och Helcom och kommer att utveckla åtminstone en indikator nationellt. Riktad övervakning av främmande arter finns bara i fåtal fall och oftast är det en tillfällig åtgärd, när en ny art förväntats eller redan anlänt. Ett exempel är svartmunnad smörbult (Neogobius melanostomus) som rapporterades 2008, och för vilken ett mindre övervakningsprogram inrättades för att utreda artens spridning därefter (Florin & Karlsson 2011). Det finns också organiserad inrapportering från forskare eller allmänhet, till exempel för kinesisk ullhandskrabba (Eriocheir sinensis), i regi av Naturhistoriska riksmuseet. I den reguljära miljöövervakningen, nationell, regional och lokal, finns inom programområdet Kust och Hav i dagsläget 60 pågående miljöövervaknings-program (utdrag ur Vatteninformationssystem Sverige, VISS 2011-12-16). Miljöövervakning sker av skilda organismgrupper som plankton, bottendjur, makroalger, fisk, och däggdjur. Från befintlig miljöövervakningsdata kan man få information om utbredning och förekomst av vanliga främmande arter, till exempel havsborstmasken Marenzelleria spp. (se figur 2.38) eller vattenloppan Cercopagis sp. (figur 3.35). Det är dock svårt att använda befintlig miljöövervakning för att upptäcka när en ny art anländer, eftersom den vanliga miljöövervakningen oftast inte innefattar hamnar och andra områden som är de troligaste ankomstplatserna för fartygsburna främmande arter. De flesta oavsiktliga introduktionerna av akvatiska främmande arter sker via fartygstrafik, antingen via barlastvattnet eller som påväxt på fartygsskrovet (Leppäkoski och Gollasch 2006). I schemat MSFD8aFeatures har endast ett begransat antal arter, bland dem som anses ge störst problem redovisats. Mera utförliga listor finns på www.frammandearter.se.