See MSFD9GES

Den generella bilden när det gäller näringsämnen är att det finns en gradient med höga koncentrationer näringsämnen nära kusten och lägre koncentrationer i utsjön på grund av tillförsel av näringsämnen från land. På vintern då språngskiktet är svagt eller saknas helt, och vid tillfällen med starka vindar, kommer näringsämnen upp från djupvattnet och gradienten kust-utsjö är då inte lika tydlig. Enligt det svenska underlaget (Håkansson med flera 2007) till OSPARs bedömning QSR 2010 bedöms hela Kattegatt och kustnära områden i Skagerrak vara problemområden när det gäller övergödning. Skagerraks utsjövatten bedöms inte vara ett problemområde. Även i vattenförvaltningens statusklassning 2009 bedöms kustvattnen har övergödningsproblem även om bedömningsgrunderna för kemiska-fysiska inte alltid indikerar att så är fallet. Även den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning talar om övergödningsproblem i Västerhavet. I Västerhavet ligger halterna av kväve i ytvattnet mellan ungefär mellan 5 och 8 mikromol/liter medan de under språngskiktet på 10-15 meters når upp till omkring 10 mikromol/liter. Trenderna för kväve och fosfor i svenska havsområden mellan åren 1975 och 2005 analyserades av Andersson & Andersson 2008 som fastslog ett antal trender som var signifikanta. I Västerhavet är den generella trenden att halterna av näringsämnen minskar.

Den generella bilden när det gäller näringsämnen är att det finns en gradient med höga koncentrationer näringsämnen nära kusten och lägre koncentrationer i utsjön på grund av tillförsel av näringsämnen från land. På vintern då språngskiktet är svagt eller saknas helt, och vid tillfällen med starka vindar, kommer näringsämnen upp från djupvattnet och gradienten kust-utsjö är då inte lika tydlig. Enligt det svenska underlaget (Håkansson med flera 2007) till OSPARs bedömning QSR 2010 bedöms hela Kattegatt och kustnära områden i Skagerrak vara problemområden när det gäller övergödning. Skagerraks utsjövatten bedöms inte vara ett problemområde. Även i vattenförvaltningens statusklassning 2009 bedöms kustvattnen har övergödningsproblem även om bedömningsgrunderna för kemiska-fysiska inte alltid indikerar att så är fallet. Även den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning talar om övergödningsproblem i Västerhavet. Fosforhalterna varierar från strax under 0.5 i ytvattnet till omkring 1 mikromol/liter i som högst i djupare vattenlager. Trenderna för kväve och fosfor i svenska havsområden mellan åren 1975 och 2005 analyserades av Andersson & Andersson 2008 som fastslog ett antal trender som var signifikanta. I Västerhavet är den generella trenden att halterna av näringsämnen minskar.

För den specifika perioden är det låga syrgashalter i Kattegatt under våren. Detta beror antagligen på nedbrytning av vårblomningen I Skagerrak uppstår problem med låga syrehalter framför allt i fjordarna, som har ett begränsat vattenutbyte i bottenvattnet. Under vintersäsongen är koncentrationen av klorofyll a hög i Västerhavet och där startar vårblomningen tidigt på året. Vårkartan ger en tydlig bild av att klorofyllhalten har minskat i Västerhavet. Överlag är det relativt hög variation i klorofylldata vilket beror på stor inhomogenitet i vattenmassan. Inom vattenförvaltningen har kvalitetsfaktorn växtplankton bedömts i kustvatten utifrån klorofyllhalt och i vissa vattenförekomster även biovolym. I Nordsjön har 21 kustvattenförekomster av totalt 117 statusklassats. Av dessa hade 14 % sämre än god status enligt den klassning som anges i VISS (VattenInfomationsSystem Sverige) den 9 mars 2012. I Sveriges bedömning av övergödning 2007 enligt OSPARs riktlinjer bedömdes hela Kattegatt och kustvatten i Skagerrak som problemområden. Tillståndet för växtplankton påverkas huvudsakligen av tillförsel av näringsämnen.

För den specifika perioden är det låga syrgashalter i Kattegatt under våren. Detta beror antagligen på nedbrytning av vårblomningen I Skagerrak uppstår problem med låga syrehalter framför allt i fjordarna, som har ett begränsat vattenutbyte i bottenvattnet. Under vintersäsongen är koncentrationen av klorofyll a hög i Västerhavet och där startar vårblomningen tidigt på året. Vårkartan ger en tydlig bild av att klorofyllhalten har minskat i Västerhavet. Överlag är det relativt hög variation i klorofylldata vilket beror på stor inhomogenitet i vattenmassan. Inom vattenförvaltningen har kvalitetsfaktorn växtplankton bedömts i kustvatten utifrån klorofyllhalt och i vissa vattenförekomster även biovolym. I Nordsjön har 21 kustvattenförekomster av totalt 117 statusklassats. Av dessa hade 14 % sämre än god status enligt den klassning som anges i VISS (VattenInfomationsSystem Sverige) den 9 mars 2012. I Sveriges bedömning av övergödning 2007 enligt OSPARs riktlinjer bedömdes hela Kattegatt och kustvatten i Skagerrak som problemområden. Tillståndet för växtplankton påverkas huvudsakligen av tillförsel av näringsämnen.

Ett antal olika trendanalyser som omfattar olika tidperioder finns tillgängliga, varav flera de senaste åren indikerar en nedåtgående trend. Vissa av dessa resutat har framkommit efter att rapporten om inledande bedömning färdigställdes.

Tillförseln från andra havsområden har inte kvantifierats. Generellt så sker en transport av näringsämnen från västra delarna av Nordsjön in i Skagerrak och Kattegatt. Det sker också en betydande transport av näringsämnen från Östersjön till Kattegatt och Skagerrak genom Öresund och de danska Bälten.

Tillförseln från andra havsområden har inte kvantifierats. Generellt så sker en transport av näringsämnen från västra delarna av Nordsjön in i Skagerrak och Kattegatt. Det sker också en betydande transport av näringsämnen från Östersjön till Kattegatt och Skagerrak genom Öresund och de danska Bälten.

Mätningar av organiskt material ingår inte rutinmässigt i övervakningsprogrammen för kust och hav.

I denna inledande bedömning kan inte bedömningar av miljötillståndet göras med användning av indikatorer för GES, eftersom dessa inte är fastslagna och det heller inte finns en fullständig uppsättning indikatorer för att göra bedömningen. Föreslagna indikatorer och även en bristanalys finns i rapporten God Miljöstatus 2020 Del 2. Det är alltså inte en bedömning av om god miljöstatus uppnås i Nordsjön respektive Östersjön som gjorts. Bedömningar har gjorts utifrån olika förutsättningar, beroende på om det finns någon typ av bedömningsgrund eller inte. Bedömningsgrunder som använts är till exempel de som finns inom vattenförvaltningen enligt NFS 2008:1. Även de bedömningsverktyg som tagits fram inom HELCOM har använts (t.ex. BEAT och HEAT). Dessa har också utvecklats vidare inom HARMONY-projektet, vars bedömning också använts. I vissa fall finns inte någon bedömningsgrund att tillgå och så är det expertbedömning som använts.

I denna inledande bedömning kan inte bedömningar av miljötillståndet göras med användning av indikatorer för GES, eftersom dessa inte är fastslagna och det heller inte finns en fullständig uppsättning indikatorer för att göra bedömningen. Föreslagna indikatorer och även en bristanalys finns i rapporten God Miljöstatus 2020 Del 2. Det är alltså inte en bedömning av om god miljöstatus uppnås i Nordsjön respektive Östersjön som gjorts. Bedömningar har gjorts utifrån olika förutsättningar, beroende på om det finns någon typ av bedömningsgrund eller inte. Bedömningsgrunder som använts är till exempel de som finns inom vattenförvaltningen enligt NFS 2008:1. Även de bedömningsverktyg som tagits fram inom HELCOM har använts (t.ex. BEAT och HEAT). Dessa har också utvecklats vidare inom HARMONY-projektet, vars bedömning också använts. I vissa fall finns inte någon bedömningsgrund att tillgå och så är det expertbedömning som använts.

Generellt har inte analyser av hur stor andel av olika habitat eller biologiska samhällen som påverkats gjorts i svenska havsområden.

Enligt det svenska underlaget (Håkansson med flera 2007) till OSPARs bedömning QSR 2010 bedöms hela Kattegatt och kustnära områden i Skagerrak vara problemområden när det gäller övergödning. Skagerraks utsjövatten bedöms inte vara ett problemområde. Även i vattenförvaltningens statusklassning 2009 bedöms kustvattnen ha övergödningsproblem även om bedömningsgrunderna för kemiska-fysiska inte alltid indikerar att så är fallet. Även den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning talar om övergödningsproblem i Västerhavet.

Tillförseln till svenska vatten kommer från landbaserade källor, atmosfäriskt nedfall direkt på havet och tillförsel från andra havsområden. När det gäller den av människan orsakade nettotillförseln av kväve visar beräkningar (SMED rapport Nr.56 2011) att ca 26 000 ton kväve tillfördes Nordsjön under 2009. Den atmosfäriska depositionen från Sverige på havsyta var 2009 ca 2000 ton. Siffran för Skagerrak (ca 1000 ton) är en uppskattning, medan siffran för Kattegatt och Öresund (1027 ton) baseras på EMEP-modellering. De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Nordsjön är jordbruket den i särklass största källan med (ca 50 %), andraplatsen delas av de kommunala reningsverken tillsammans med atmosfärisk deposition på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 43 % i Nordsjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Nordsjönområdet (ca 65 %) med kommunala avloppsreningsverk på tydlig andraplats (23 %).

I Västerhavet ligger halterna av kväve i ytvattnet mellan ungefär mellan 5 och 8 mikromol/liter medan de under språngskiktet på 10-15 meters når upp till omkring 10 mikromol/liter. I Västerhavet är den generella trenden att halterna av näringsämnen minskar (Andersson & Andersson 2008).

Tillförseln till svenska vatten kommer från landbaserade källor och tillförsel från andra havsområden. I både Västerhavet och Östersjön beräknas tillförseln av näringsämnen ha ökat mer än fyra gånger de senaste hundra åren. När det gäller den av människan orsakade nettotillförseln avfosfor visar beräkningar (SMED rapport Nr.56 2011) att ca 510 ton fosfor tillfördes Nordsjön under 2009. De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp. I Nordsjön är jordbruket den i särklass största källan med (ca 50 %), följt av de kommunala reningsverken.

Fosforhalterna varierar från strax under 0.5 i ytvattnet till omkring 1 mikromol/liter som högst i djupare vattenlager. I Västerhavet är den generella trenden att halterna av näringsämnen minskar (Andersson & Andersson 2008).

Trenden visar en ökad belastning till samtliga svenska havsområden.

ej rapporterad

För växtplankton bedöms tillståndet som tveksamt. Om enbart klorofyll bedöms enligt vattenförvaltningens bedömningsgrunder så ser det överlag bra ut i Västerhavet, medan OSPARs och HELCOMs bedömningar bara ger Skagerraks utsjöområden godkänt. Bedöms också artsammansättning, förekomst av skadliga algblomningar och främmande arter blir den samlade bedömningen att miljötillståndet är tveksamt. Växtplankton påverkas huvudsakligen av tillförsel av näringsämnen och biologisk störning genom introduktion av främmande arter. Den totala biomassan av djurplankton i Västerhavet visar minskande trender från tidigt 1970-tal och framåt, men har inte förändrats nämnvärt under det senaste årtiondet. Vissa arter av djurplankton har minskat och orsakerna är framför allt tillförsel av näringsämnen, introduktion av främmande arter och selektivt uttag av rovfisk vilket ökar antalet betande fisk som äter djurplankton. OSPAR gjorde en samlad bedömning av Nordostatlanten i Quality Status Report 2010 (QSR 2010). De områden där man bedömer att det finns många problem i hela Nordsjön är tillförsel av näringsämnen, tillförsel av farliga ämnen, försämrad status för arter och livmiljöer, kommersiella fiskbestånd och fysisk störning genom marint avfall. Den senaste samlade bedömningen av tillstånd, belastning och påverkan inriktad på Nordsjön (för Sveriges del Skagerrak och Kattegatt) gjordes i projektet HARMONY 2011, med experter från Danmark, Tyskland, Norge och Sverige. Här användes en utveckling av de verktyg som använts i HELCOM Holas-rapporten. Faktorer som uttag av arter, tillförsel av näringsämnen och tillförsel av farliga ämnen identifieras som viktiga. Även fysisk påverkan bedöms som viktig och då främst abrasion genom bottentrålning samt marint avfall. De områden som i den svenska delen av Nordsjön bedöms vara utsatta för flera olika belastningar som riskerar att förstärka varandras negativa påverkan (kumulativ påverkan) är kust- och havsområdena från Lysekil och söderut ner till norra Halland, liksom områdena i Öresund och södra Kattegatt. För den specifika perioden är det låga syrgashalter i Kattegatt under våren. Detta beror antagligen på nedbrytning av vårblomningen I Skagerrak uppstår problem med låga syrehalter framför allt i fjordarna, som har ett begränsat vattenutbyte i bottenvattnet.

För växtplankton bedöms tillståndet som tveksamt. Om enbart klorofyll bedöms enligt vattenförvaltningens bedömningsgrunder så ser det överlag bra ut i Västerhavet, medan OSPARs och HELCOMs bedömningar bara ger Skagerraks utsjöområden godkänt. Bedöms också artsammansättning, förekomst av skadliga algblomningar och främmande arter blir den samlade bedömningen att miljötillståndet är tveksamt. Växtplankton påverkas huvudsakligen av tillförsel av näringsämnen och biologisk störning genom introduktion av främmande arter. Den totala biomassan av djurplankton i Västerhavet visar minskande trender från tidigt 1970-tal och framåt, men har inte förändrats nämnvärt under det senaste årtiondet. Vissa arter av djurplankton har minskat och orsakerna är framför allt tillförsel av näringsämnen, introduktion av främmande arter och selektivt uttag av rovfisk vilket ökar antalet betande fisk som äter djurplankton. OSPAR gjorde en samlad bedömning av Nordostatlanten i Quality Status Report 2010 (QSR 2010). De områden där man bedömer att det finns många problem i hela Nordsjön är tillförsel av näringsämnen, tillförsel av farliga ämnen, försämrad status för arter och livmiljöer, kommersiella fiskbestånd och fysisk störning genom marint avfall. Den senaste samlade bedömningen av tillstånd, belastning och påverkan inriktad på Nordsjön (för Sveriges del Skagerrak och Kattegatt) gjordes i projektet HARMONY 2011, med experter från Danmark, Tyskland, Norge och Sverige. Här användes en utveckling av de verktyg som använts i HELCOM Holas-rapporten. Faktorer som uttag av arter, tillförsel av näringsämnen och tillförsel av farliga ämnen identifieras som viktiga. Även fysisk påverkan bedöms som viktig och då främst abrasion genom bottentrålning samt marint avfall. De områden som i den svenska delen av Nordsjön bedöms vara utsatta för flera olika belastningar som riskerar att förstärka varandras negativa påverkan (kumulativ påverkan) är kust- och havsområdena från Lysekil och söderut ner till norra Halland, liksom områdena i Öresund och södra Kattegatt. För den specifika perioden är det låga syrgashalter i Kattegatt under våren. Detta beror antagligen på nedbrytning av vårblomningen I Skagerrak uppstår problem med låga syrehalter framför allt i fjordarna, som har ett begränsat vattenutbyte i bottenvattnet.

När det gäller makroalger och gömfröiga växter har olika bedömningsverktyg använts som också delvis ger olika resultat. Om enbart djuputbredning bedöms så är miljötillståndet i allmänhet bra, men när även areell utbredning bedöms så är tillståndet förändrat. Makroalger och gömfröiga växter påverkas främst av tillförsel av näringsämnen, fysiska störningar och biologiska störningar. Det är generellt begränsat med data på areell utbredning av såväl livsmiljöer som biologiska samhällen när det gäller flera biologiska samhällen och det är möjligt att detta påverkar bedömningarna. För djuren på bottnarna har sammansättningen i Östersjön och Nordsjön genomgått stora förändringar de senaste hundra åren. Några av de största förändringarna kan knytas till effekter av övergödning, fysisk påverkan och introduktion av främmande arter. Sedan 1980-talet har till exempel den främmande havsborstmaskarten Marenzelleria konkurrerat ut andra djur på i flera områden. Vissa förändringar är dock svårare att förklara, som till exempel den kraftiga tillbakagången av vitmärla i Bottniska viken som började under 1970-talet.

50-75%

28 000 ton antropogent kväve tillfördes Nordsjön från Sverige 2009 (land och atm deposition).

NotReported

ca 510 ton fosfor tillfördes Nordsjön under 2009

NotReported

ca 200 000 ton/år i Kattegatt, ca 30 000 ton/år i Skagerrak (2000-2010). Angivet som TOC.

NotReported

NotReported

NotReported

Unknown_NotAssessed

ton/år

ton/år

ton/år

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Nordsjön är jordbruket den i särklass största källan med (ca 50 %), andraplatsen delas av de kommunala reningsverken tillsammans med atmosfärisk deposition på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 43 % i Nordsjön. Jordbrukets bidrag avseende kväve (ca 65 %) med kommunala avloppsreningsverk på tydlig andraplats (23 %).

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Nordsjön är jordbruket den i särklass största källan med (ca 50 %), andraplatsen delas av de kommunala reningsverken tillsammans med atmosfärisk deposition på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 43 % i Nordsjön. Jordbrukets bidrag avseende kväve (ca 65 %) med kommunala avloppsreningsverk på tydlig andraplats (23 %).

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Nordsjön är jordbruket den i särklass största källan med (ca 50 %), andraplatsen delas av de kommunala reningsverken tillsammans med atmosfärisk deposition på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 43 % i Nordsjön. Jordbrukets bidrag avseende kväve (ca 65 %) med kommunala avloppsreningsverk på tydlig andraplats (23 %).

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Nordsjön är jordbruket den i särklass största källan med (ca 50 %), andraplatsen delas av de kommunala reningsverken tillsammans med atmosfärisk deposition på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 43 % i Nordsjön. Jordbrukets bidrag avseende kväve (ca 65 %) med kommunala avloppsreningsverk på tydlig andraplats (23 %).

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Nordsjön är jordbruket den i särklass största källan med (ca 50 %), andraplatsen delas av de kommunala reningsverken tillsammans med atmosfärisk deposition på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 43 % i Nordsjön. Jordbrukets bidrag avseende kväve (ca 65 %) med kommunala avloppsreningsverk på tydlig andraplats (23 %).

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Nordsjön är jordbruket den i särklass största källan med (ca 50 %), andraplatsen delas av de kommunala reningsverken tillsammans med atmosfärisk deposition på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 43 % i Nordsjön. Jordbrukets bidrag avseende kväve (ca 65 %) med kommunala avloppsreningsverk på tydlig andraplats (23 %).

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Nordsjön är jordbruket den i särklass största källan med (ca 50 %), andraplatsen delas av de kommunala reningsverken tillsammans med atmosfärisk deposition på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 43 % i Nordsjön. Jordbrukets bidrag avseende kväve (ca 65 %) med kommunala avloppsreningsverk på tydlig andraplats (23 %).

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Nordsjön är jordbruket den i särklass största källan med (ca 50 %), andraplatsen delas av de kommunala reningsverken tillsammans med atmosfärisk deposition på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 43 % i Nordsjön. Jordbrukets bidrag avseende kväve (ca 65 %) med kommunala avloppsreningsverk på tydlig andraplats (23 %).

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Nordsjön är jordbruket den i särklass största källan med (ca 50 %), andraplatsen delas av de kommunala reningsverken tillsammans med atmosfärisk deposition på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 43 % i Nordsjön. Jordbrukets bidrag avseende kväve (ca 65 %) med kommunala avloppsreningsverk på tydlig andraplats (23 %).

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Nordsjön är jordbruket den i särklass största källan med (ca 50 %), andraplatsen delas av de kommunala reningsverken tillsammans med atmosfärisk deposition på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 43 % i Nordsjön. Jordbrukets bidrag avseende kväve (ca 65 %) med kommunala avloppsreningsverk på tydlig andraplats (23 %).