See MSFD9GES

I Bottniska viken minskar halterna av ammonium medan nitrit och nitrathalterna ökade. I Bottniska viken sjunker halterna av kväve i ytvattnet från omkring 7 mikromol/l i Bottenviken till under 5 i Bottenhavet. I Bottenviken finns ingen uttalad variation i djupled medan Bottenhavet har ökade halter i bottenvattnet.

I Bottniska viken minskar halterna av totalfosfor och fosfatfosfor. I Bottenviken finns ingen uttalad variation i djupled medan Bottenhavet har ökade halter i bottenvattnet.

Bottniska viken har inga problem med låga syrgaskoncentrationer. I hela Östersjön har 234 kustvattenförekomster av totalt 485 statusklassats. Av dessa hade 65 % sämre än god status enligt den klassning som anges i VISS den 9 mars 2012. I Bottniska viken är dock andelen betydligt lägre, endast 26 %. Enligt HELCOMs bedömning av klorofyll i öppna havsområden för perioden 2001 till 2006 visade alla Östersjöns bassänger utom Bottenviken tydlig avvikelse från referensförhållanden. Tillståndet för växtplankton påverkas huvudsakligen av tillförsel av näringsämnen.

Bottniska viken har inga problem med låga syrgaskoncentrationer. I hela Östersjön har 234 kustvattenförekomster av totalt 485 statusklassats. Av dessa hade 65 % sämre än god status enligt den klassning som anges i VISS den 9 mars 2012. I Bottniska viken är dock andelen betydligt lägre, endast 26 %. Enligt HELCOMs bedömning av klorofyll i öppna havsområden för perioden 2001 till 2006 visade alla Östersjöns bassänger utom Bottenviken tydlig avvikelse från referensförhållanden. Tillståndet för växtplankton påverkas huvudsakligen av tillförsel av näringsämnen.

Ett antal olika trendanalyser som omfattar olika tidperioder finns tillgängliga, varav flera de senaste åren indikerar en nedåtgående trend. Vissa av dessa resutat har framkommit efter att rapporten om inledande bedömning färdigställdes

Det finns en tydlig variation både mellan havsområden och mellan ytvatten och djupvatten. I Bottniska Viken finns förhållandevis lite mätningar, detta gäller främst sommar och höst. Vintertid finns mest data tillgänglig.

Det finns en tydlig variation både mellan havsområden och mellan ytvatten och djupvatten. I Bottniska Viken finns förhållandevis lite mätningar, detta gäller främst sommar och höst. Vintertid finns mest data tillgänglig.

Mätningar av organiskt material ingår inte rutinmässigt i övervakningsprogrammen för kust och hav.

Det finns brister i dataunderlaget. I denna inledande bedömning kan inte bedömningar av miljötillståndet göras med användning av indikatorer för GES, eftersom dessa inte är fastslagna och det heller inte finns en fullständig uppsättning indikatorer för att göra bedömningen. Föreslagna indikatorer och även en bristanalys finns i rapporten God Miljöstatus 2020 Del 2. Det är alltså inte en bedömning av om god miljöstatus uppnås i Nordsjön respektive Östersjön som gjorts. Bedömningar har gjorts utifrån olika förutsättningar, beroende på om det finns någon typ av bedömningsgrund eller inte. Bedömningsgrunder som använts är till exempel de som finns inom vattenförvaltningen enligt NFS 2008:1. Även de bedömningsverktyg som tagits fram inom HELCOM har använts (t.ex. BEAT och HEAT). Dessa har också utvecklats vidare inom HARMONY-projektet, vars bedömning också använts. I vissa fall finns inte någon bedömningsgrund att tillgå och så är det expertbedömning som använts.

Det finns brister i dataunderlaget. I denna inledande bedömning kan inte bedömningar av miljötillståndet göras med användning av indikatorer för GES, eftersom dessa inte är fastslagna och det heller inte finns en fullständig uppsättning indikatorer för att göra bedömningen. Föreslagna indikatorer och även en bristanalys finns i rapporten God Miljöstatus 2020 Del 2. Det är alltså inte en bedömning av om god miljöstatus uppnås i Nordsjön respektive Östersjön som gjorts. Bedömningar har gjorts utifrån olika förutsättningar, beroende på om det finns någon typ av bedömningsgrund eller inte. Bedömningsgrunder som använts är till exempel de som finns inom vattenförvaltningen enligt NFS 2008:1. Även de bedömningsverktyg som tagits fram inom HELCOM har använts (t.ex. BEAT och HEAT). Dessa har också utvecklats vidare inom HARMONY-projektet, vars bedömning också använts. I vissa fall finns inte någon bedömningsgrund att tillgå och så är det expertbedömning som använts.

Generellt har inte analyser av hur stor andel av olika habitat eller biologiska samhällen som påverkats gjorts i svenska havsområden.

Bottenviken bedöms inte ha problem med övergödning medan det i Bottenhavet finns indikationer på problem. Detta framkommer av HELCOMs bedömningar, den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet och av vattenförvaltningens statusklassning. Övergödning i svenska vatten påverkar livsmiljöer i både vattenmassan och på olika typer av bottnar. Även fisk kan påverkas indirekt av övergödning.

Tillförseln till svenska vatten kommer från landbaserade källor, atmosfäriskt nedfall direkt på havet och tillförsel från andra havsområden. När det gäller den av människan orsakade nettotillförseln av kväve visar beräkningar (SMED rapport Nr.56 2011) att ca 14800 ton kväve tillfördes Bottniska viken under 2009. Den atmosfäriska depositionen från Sverige på havsyta var 2009 2598 ton (EMEP-data). De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Östersjön dominerar bidragen från jordbruket tillsammans med industrin och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i hela Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

Det finns en tydlig variation både mellan havsområden och mellan ytvatten och djupvatten. I Bottniska viken sjunker halterna av kväve i ytvattnet från omkring 7 mikromol/l i Bottenviken till under 5 i Bottenhavet. I Bottenviken finns ingen uttalad variation i djupled medan Bottenhavet har ökade halter i bottenvattnet. I Bottniska viken minskar halterna av ammonium medan nitrit och nitrathalterna ökade (Andersson & Andersson 2008).

Tillförseln till svenska vatten kommer från landbaserade källor och tillförsel från andra havsområden. I både Västerhavet och Östersjön beräknas tillförseln av näringsämnen ha ökat mer än fyra gånger de senaste hundra åren. När det gäller den av människan orsakade nettotillförseln avfosfor visar beräkningar (SMED rapport Nr.56 2011) att ca 420 ton kväve tillfördes Bottniska viken under 2009. De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp. I Östersjön dominerar bidragen från jordbruket tillsammans med industrin.

Den generella bilden när det gäller näringsämnen är att det finns en gradient med höga koncentrationer näringsämnen nära kusten och lägre koncentrationer i utsjön på grund av tillförsel av näringsämnen från land. På vintern då språngskiktet är svagt eller saknas helt, och vid tillfällen med starka vindar, kommer näringsämnen upp från djupvattnet och gradienten kust-utsjö är då inte lika tydlig. I Bottenviken finns ingen uttalad variation i djupled medan Bottenhavet har ökade halter i bottenvattnet. I Bottniska viken minskar halterna av totalfosfor och fosfatfosfor.

Trenden visar en ökad belastning till samtliga svenska havsområden.

ej rapporterad

Bäst ser situationen ut i Bottenviken, men å andra sidan är bristerna dataunderlaget störst där. För växtplankton bedöms tillståndet som tveksamt. Om enbart klorofyll bedöms enligt vattenförvaltningens bedömningsgrunder så ser det överlag bra ut i Bottniska viken, medan OSPARs och HELCOMs bedömningar bara ger Bottenviken godkänt. Bedöms också artsammansättning, förekomst av skadliga algblomningar och främmande arter blir den samlade bedömningen att miljötillståndet är tveksamt. Växtplankton påverkas huvudsakligen av tillförsel av näringsämnen och biologisk störning genom introduktion av främmande arter. Även om fisket utgör den största belastningen, påverkas även fiskbestånden negativt av fysisk störning och indirekt av tillförsel av näringsämnen. Den senaste analysen inom HELCOM, HELCOM HOLAS 2010, visar tydligt de viktigaste faktorerna som påverkar Östersjöns övergripande tillstånd. Den enskilt viktigaste belastningen, uttag av arter vid fiske (trålning, garnfiske, bottentrålning). Därefter följer näringsbelastning av kväve och fosfor från land och atmosfär samt tillförsel av farliga ämnen (tungmetaller och främmande ämnen). Bottniska viken har inga problem med låga syrgaskoncentrationer.

Bäst ser situationen ut i Bottenviken, men å andra sidan är bristerna dataunderlaget störst där. För växtplankton bedöms tillståndet som tveksamt. Om enbart klorofyll bedöms enligt vattenförvaltningens bedömningsgrunder så ser det överlag bra ut i Bottniska viken, medan OSPARs och HELCOMs bedömningar bara ger Bottenviken godkänt. Bedöms också artsammansättning, förekomst av skadliga algblomningar och främmande arter blir den samlade bedömningen att miljötillståndet är tveksamt. Växtplankton påverkas huvudsakligen av tillförsel av näringsämnen och biologisk störning genom introduktion av främmande arter. Även om fisket utgör den största belastningen, påverkas även fiskbestånden negativt av fysisk störning och indirekt av tillförsel av näringsämnen. Den senaste analysen inom HELCOM, HELCOM HOLAS 2010, visar tydligt de viktigaste faktorerna som påverkar Östersjöns övergripande tillstånd. Den enskilt viktigaste belastningen, uttag av arter vid fiske (trålning, garnfiske, bottentrålning). Därefter följer näringsbelastning av kväve och fosfor från land och atmosfär samt tillförsel av farliga ämnen (tungmetaller och främmande ämnen). Bottniska viken har inga problem med låga syrgaskoncentrationer.

När det gäller makroalger och gömfröiga växter har olika bedömningsverktyg använts som också delvis ger olika resultat. Om enbart djuputbredning bedöms så är miljötillståndet i allmänhet bra, men när även areell utbredning bedöms så är tillståndet förändrat. Makroalger och gömfröiga växter påverkas främst av tillförsel av näringsämnen, fysiska störningar och biologiska störningar. Det är generellt begränsat med data på areell utbredning av såväl livsmiljöer som biologiska samhällen när det gäller flera biologiska samhällen och det är möjligt att detta påverkar bedömningarna. För djuren på bottnarna har sammansättningen i Östersjön och Nordsjön genomgått stora förändringar de senaste hundra åren. Några av de största förändringarna kan knytas till effekter av övergödning, fysisk påverkan och introduktion av främmande arter. Sedan 1980-talet har till exempel den främmande havsborstmaskarten Marenzelleria konkurrerat ut andra djur på i flera områden. Vissa förändringar är dock svårare att förklara, som till exempel den kraftiga tillbakagången av vitmärla i Bottniska viken som började under 1970-talet.

5-25%

17400 ton antropogent kväve tillfördes Bottniska viken från Sverige under 2009 (land och atm dep).

NotReported

ca 420 ton fosfor tillfördes Bottniska viken under 2009

NotReported

ca 400 000 ton/år i Bottenhavet, ca 300 000 ton/år) i Bottenviken (2000-2010. Angivet som TOC

NotReported

NotReported

NotReported

NotReported

ton/år

ton/år

ton/år

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Bottniska viken dominerar bidragen från jord- och skogsbruk tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Bottniska viken dominerar bidragen från jord- och skogsbruk tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Bottniska viken dominerar bidragen från jord- och skogsbruk tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Bottniska viken dominerar bidragen från jord- och skogsbruk tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Bottniska viken dominerar bidragen från jord- och skogsbruk tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Bottniska viken dominerar bidragen från jord- och skogsbruk tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Bottniska viken dominerar bidragen från jord- och skogsbruk tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Bottniska viken dominerar bidragen från jord- och skogsbruk tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Bottniska viken dominerar bidragen från jord- och skogsbruk tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Bottniska viken dominerar bidragen från jord- och skogsbruk tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

Den generella bilden när det gäller näringsämnen är att det finns en gradient med höga koncentrationer näringsämnen nära kusten och lägre koncentrationer i utsjön på grund av tillförsel av näringsämnen från land. På vintern då språngskiktet är svagt eller saknas helt, och vid tillfällen med starka vindar, kommer näringsämnen upp från djupvattnet och gradienten kust-utsjö är då inte lika tydlig. I Egentliga Östersjön är problemen med övergödning stora. Detta framkommer av HELCOMs bedömningar, den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet och av vattenförvaltningens statusklassning. I Egentliga Östersjön ökar halterna av totalkväve medan halterna av nitrit och nitrat minskar. I Egentliga Östersjön är vinterkoncentrationerna av DIN under 5 mikromol/liter. Halterna i bottenvattnet varierar kraftigt mellan de olika bassängerna, med mycket höga halter i bassängerna med syrebrist, där ammonium frigörs.

Den generella bilden när det gäller näringsämnen är att det finns en gradient med höga koncentrationer näringsämnen nära kusten och lägre koncentrationer i utsjön på grund av tillförsel av näringsämnen från land. På vintern då språngskiktet är svagt eller saknas helt, och vid tillfällen med starka vindar, kommer näringsämnen upp från djupvattnet och gradienten kust-utsjö är då inte lika tydlig. I Egentliga Östersjön är problemen med övergödning stora. Detta framkommer av HELCOMs bedömningar, den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet och av vattenförvaltningens statusklassning. I Egentliga Östersjön ökar halterna av totalfosfor och fosfatfosfor. Variationen i fosforhalter är mycket stor i Egentliga Östersjön med halter mellan 0.5 och 1.0 mikromol/liter i ytvattnet och upp till 5 mikromol/liter i djupvattnet där frisättning av fosfor från bottnarna vid syrebrist påverkar halterna på ett betydande sätt.

Eftersom djupvatteninflöden till Östersjöns djupa bassänger är sporadiska är djupvattnet stagnant i långa perioder med syrgasbrist som följd. Vid ett inflöde förbättras i första hand södra delen av Egentliga Östersjön medan det äldre vattnet med lågt syreinnehåll lyfts upp och förflyttas norrut. Ju större volym och intensitet ett inflöde har desto större områden kan få en förbättrad syresituation. Stora delar av Egentliga Östersjöns botten har låga syrekoncentrationer av syre eller är helt syrefria. Störst utbredning av syrebrist enligt figur 3.27 är det under sommarperioden medan det tenderar till att vara något större utbredning av låga syrekoncentrationer under höstmånaderna. Problem med syrebrist finns också kustnära i fjärdar och vikar med begränsat vattenutbyte i bottenvattnet. Vårkartan ger en tydlig bild av att klorofyllhalten har ökat i Östersjön där vårblomningen startar senare.

Eftersom djupvatteninflöden till Östersjöns djupa bassänger är sporadiska är djupvattnet stagnant i långa perioder med syrgasbrist som följd. Vid ett inflöde förbättras i första hand södra delen av Egentliga Östersjön medan det äldre vattnet med lågt syreinnehåll lyfts upp och förflyttas norrut. Ju större volym och intensitet ett inflöde har desto större områden kan få en förbättrad syresituation. Stora delar av Egentliga Östersjöns botten har låga syrekoncentrationer av syre eller är helt syrefria. Störst utbredning av syrebrist enligt figur 3.27 är det under sommarperioden medan det tenderar till att vara något större utbredning av låga syrekoncentrationer under höstmånaderna. Problem med syrebrist finns också kustnära i fjärdar och vikar med begränsat vattenutbyte i bottenvattnet. Vårkartan ger en tydlig bild av att klorofyllhalten har ökat i Östersjön där vårblomningen startar senare.

Ett antal olika trendanalyser som omfattar olika tidperioder finns tillgängliga, varav flera de senaste åren indikerar en nedåtgående trend. Vissa av dessa resutat har framkommit efter att rapporten om inledande bedömning färdigställdes.

Halterna i bottenvattnet varierar kraftigt mellan de olika bassängerna, med mycket höga halter i bassängerna med syrebrist, där ammonium frigörs.

Halterna i bottenvattnet varierar kraftigt mellan de olika bassängerna.

Mätningar av organiskt material ingår inte rutinmässigt i övervakningsprogrammen för kust och hav.

I denna inledande bedömning kan inte bedömningar av miljötillståndet göras med användning av indikatorer för GES, eftersom dessa inte är fastslagna och det heller inte finns en fullständig uppsättning indikatorer för att göra bedömningen. Föreslagna indikatorer och även en bristanalys finns i rapporten God Miljöstatus 2020 Del 2. Det är alltså inte en bedömning av om god miljöstatus uppnås i Nordsjön respektive Östersjön som gjorts. Bedömningar har gjorts utifrån olika förutsättningar, beroende på om det finns någon typ av bedömningsgrund eller inte. Bedömningsgrunder som använts är till exempel de som finns inom vattenförvaltningen enligt NFS 2008:1. Även de bedömningsverktyg som tagits fram inom HELCOM har använts (t.ex. BEAT och HEAT). Dessa har också utvecklats vidare inom HARMONY-projektet, vars bedömning också använts. I vissa fall finns inte någon bedömningsgrund att tillgå och så är det expertbedömning som använts.

I denna inledande bedömning kan inte bedömningar av miljötillståndet göras med användning av indikatorer för GES, eftersom dessa inte är fastslagna och det heller inte finns en fullständig uppsättning indikatorer för att göra bedömningen. Föreslagna indikatorer och även en bristanalys finns i rapporten God Miljöstatus 2020 Del 2. Det är alltså inte en bedömning av om god miljöstatus uppnås i Nordsjön respektive Östersjön som gjorts. Bedömningar har gjorts utifrån olika förutsättningar, beroende på om det finns någon typ av bedömningsgrund eller inte. Bedömningsgrunder som använts är till exempel de som finns inom vattenförvaltningen enligt NFS 2008:1. Även de bedömningsverktyg som tagits fram inom HELCOM har använts (t.ex. BEAT och HEAT). Dessa har också utvecklats vidare inom HARMONY-projektet, vars bedömning också använts. I vissa fall finns inte någon bedömningsgrund att tillgå och så är det expertbedömning som använts.

Generellt har inte analyser av hur stor andel av olika habitat eller biologiska samhällen som påverkats gjorts i svenska havsområden.

I Egentliga Östersjön är problemen med övergödning stora. Detta framkommer av HELCOMs bedömningar, den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet och av vattenförvaltningens statusklassning. Övergödning i svenska vatten påverkar livsmiljöer i både vattenmassan och på olika typer av bottnar. Även fisk kan påverkas indirekt av övergödning.

Tillförseln till svenska vatten kommer från landbaserade källor, atmosfäriskt nedfall direkt på havet och tillförsel från andra havsområden. När det gäller den av människan orsakade nettotillförseln av kväve visar beräkningar (SMED rapport Nr.56 2011) att ca 18200 ton kväve tillfördes Egentliga Östersjön under 2009. Den atmosfäriska depositionen från Sverige på havsyta var 6462 ton (EMEP-data) De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Östersjön dominerar bidragen från jordbruket tillsammans med industrin och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i hela Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

I Egentliga Östersjön är vinterkoncentrationerna av DIN under 5 mikromol/liter. Halterna i bottenvattnet varierar kraftigt mellan de olika bassängerna, med mycket höga halter i bassängerna med syrebrist, där ammonium frigörs. I Egentliga Östersjön ökar halterna av totalkväve medan halterna av nitrit och nitrat minskar (Andersson & Andersson 2008).

Tillförseln till svenska vatten kommer från landbaserade källor och tillförsel från andra havsområden. I både Västerhavet och Östersjön beräknas tillförseln av näringsämnen ha ökat mer än fyra gånger de senaste hundra åren. När det gäller den av människan orsakade nettotillförseln avfosfor visar beräkningar (SMED rapport Nr.56 2011) att ca 430 ton fosfor tillfördes Egentliga Östersjön under 2009. De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier och enskilda avlopp. I Östersjön dominerar bidragen från jordbruket tillsammans med industrin.

Variationen i fosforhalter är mycket stor i Egentliga Östersjön med halter mellan 0.5 och 1.0 mikromol/liter i ytvattnet och upp till 5 mikromol/liter i djupvattnet där frisättning av fosfor från bottnarna vid syrebrist påverkar halterna på ett betydande sätt. I Egentliga Östersjön ökar halterna av totalfosfor och fosfatfosfor (Andersson & Andersson 2008).

Trenden visar en ökad belastning till samtliga svenska havsområden.

Ej rapporterad.

För växtplankton bedöms tillståndet som tveksamt. Om enbart klorofyll bedöms enligt vattenförvaltningens bedömningsgrunder så ser det överlag bra ut i Bottniska viken, medan OSPARs och HELCOMs bedömningar bara ger Bottenviken utsjöområden godkänt. Bedöms också artsammansättning, förekomst av skadliga algblomningar och främmande arter blir den samlade bedömningen att miljötillståndet är tveksamt. Växtplankton påverkas huvudsakligen av tillförsel av näringsämnen och biologisk störning genom introduktion av främmande arter. Den totala biomassan av djurplankton i Egentliga Östersjön visar minskande trender från tidigt 1970-tal och framåt, men har inte förändrats nämnvärt under det senaste årtiondet. Vissa arter av djurplankton har minskat och orsakerna är framför allt tillförsel av näringsämnen, introduktion av främmande arter och selektivt uttag av rovfisk vilket ökar antalet betande fisk som äter djurplankton. Även om fisket utgör den största belastningen, påverkas även fiskbestånden negativt av fysisk störning och indirekt av tillförsel av näringsämnen. Den senaste analysen inom HELCOM, HELCOM HOLAS 2010, visar tydligt de viktigaste faktorerna som påverkar Östersjöns övergripande tillstånd. Den enskilt viktigaste belastningen, uttag av arter vid fiske (trålning, garnfiske, bottentrålning). Därefter följer näringsbelastning av kväve och fosfor från land och atmosfär samt tillförsel av farliga ämnen (tungmetaller och främmande ämnen). De områden i Östersjön som bedöms vara utsatta för flera olika belastningar som riskerar att förstärka varandras negativa påverkan (kumulativ påverkan) är kustområdena utanför Stockholms skärgård, Kalmar sund, områden öster om Gotland, Bornholmsbassängen och Arkonabassängen. Stora delar av Egentliga Östersjöns botten har låga syrekoncentrationer av syre eller är helt syrefria. Störst utbredning av syrebrist är det under sommarperioden medan det tenderar till att vara något större utbredning av låga syrekoncentrationer under höstmånaderna. Problem med syrebrist finns också kustnära i fjärdar och vikar med begränsat vattenutbyte i bottenvattnet.

För växtplankton bedöms tillståndet som tveksamt. Om enbart klorofyll bedöms enligt vattenförvaltningens bedömningsgrunder så ser det överlag bra ut i Bottniska viken, medan OSPARs och HELCOMs bedömningar bara ger Bottenviken utsjöområden godkänt. Bedöms också artsammansättning, förekomst av skadliga algblomningar och främmande arter blir den samlade bedömningen att miljötillståndet är tveksamt. Växtplankton påverkas huvudsakligen av tillförsel av näringsämnen och biologisk störning genom introduktion av främmande arter. Den totala biomassan av djurplankton i Egentliga Östersjön visar minskande trender från tidigt 1970-tal och framåt, men har inte förändrats nämnvärt under det senaste årtiondet. Vissa arter av djurplankton har minskat och orsakerna är framför allt tillförsel av näringsämnen, introduktion av främmande arter och selektivt uttag av rovfisk vilket ökar antalet betande fisk som äter djurplankton. Även om fisket utgör den största belastningen, påverkas även fiskbestånden negativt av fysisk störning och indirekt av tillförsel av näringsämnen. Den senaste analysen inom HELCOM, HELCOM HOLAS 2010, visar tydligt de viktigaste faktorerna som påverkar Östersjöns övergripande tillstånd. Den enskilt viktigaste belastningen, uttag av arter vid fiske (trålning, garnfiske, bottentrålning). Därefter följer näringsbelastning av kväve och fosfor från land och atmosfär samt tillförsel av farliga ämnen (tungmetaller och främmande ämnen). De områden i Östersjön som bedöms vara utsatta för flera olika belastningar som riskerar att förstärka varandras negativa påverkan (kumulativ påverkan) är kustområdena utanför Stockholms skärgård, Kalmar sund, områden öster om Gotland, Bornholmsbassängen och Arkonabassängen. Stora delar av Egentliga Östersjöns botten har låga syrekoncentrationer av syre eller är helt syrefria. Störst utbredning av syrebrist är det under sommarperioden medan det tenderar till att vara något större utbredning av låga syrekoncentrationer under höstmånaderna. Problem med syrebrist finns också kustnära i fjärdar och vikar med begränsat vattenutbyte i bottenvattnet.

När det gäller makroalger och gömfröiga växter har olika bedömningsverktyg använts som också delvis ger olika resultat. Om enbart djuputbredning bedöms så är miljötillståndet i allmänhet bra, men när även areell utbredning bedöms så är tillståndet förändrat. Makroalger och gömfröiga växter påverkas främst av tillförsel av näringsämnen, fysiska störningar och biologiska störningar. Det är generellt begränsat med data på areell utbredning av såväl livsmiljöer som biologiska samhällen när det gäller flera biologiska samhällen och det är möjligt att detta påverkar bedömningarna. För djuren på bottnarna har sammansättningen i Östersjön och Nordsjön genomgått stora förändringar de senaste hundra åren. Några av de största förändringarna kan knytas till effekter av övergödning, fysisk påverkan och introduktion av främmande arter. Sedan 1980-talet har till exempel den främmande havsborstmaskarten Marenzelleria konkurrerat ut andra djur på i flera områden. Vissa förändringar är dock svårare att förklara, som till exempel den kraftiga tillbakagången av vitmärla i Bottniska viken som började under 1970-talet.

75-100%

24662 ton antropogent kväve tillfördes Eg. Östersjön från Sverige under 2009 (land och atm dep).

NotReported

ca 430 ton fosfor tillfördes Östersjön under 2009

NotReported

ca 200 000 ton/år (2000-2010) till Egentliga Östersjön. Angivet som TOC.

NotReported

NotReported

NotReported

NotReported

ton/år

ton/år

ton/år

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Egenltliga Östersjön är jordbruket i särklass störst tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Egenltliga Östersjön är jordbruket i särklass störst tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Egenltliga Östersjön är jordbruket i särklass störst tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Egenltliga Östersjön är jordbruket i särklass störst tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Egenltliga Östersjön är jordbruket i särklass störst tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Egenltliga Östersjön är jordbruket i särklass störst tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Egenltliga Östersjön är jordbruket i särklass störst tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Egenltliga Östersjön är jordbruket i särklass störst tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Egenltliga Östersjön är jordbruket i särklass störst tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.

De aktiviteter som främst bidrar till belastningen av näringsämnen är jord- och skogsbruk, kommunala reningsverk, dagvatten från tätorter och vägar m.m., industrier, enskilda avlopp och i fallet med kväve även atmosfärisk deposition. I Egenltliga Östersjön är jordbruket i särklass störst tillsammans med reningsverk och därefter atmosfäriska depositioner på sjöytor. Av beräkningarna framgår också att bidraget av kväve från kustnära områden (dvs. områden som ligger tillräckligt nära havet för att ingen naturlig retention äger rum mellan utsläppspunkten och havet) är 41 % i Östersjön. När det gäller källfördelningen av bidragen av kväve från kustnära områden är jordbruket helt dominerande inom Östersjöområdet (ca 50 %) därefter följer kommunala reningsverk och industri.